Lata jag :/

Många uppskattar nog det fina vårvädret som har börjat skämma bort oss på västkusten. Men jag blir såååååå otroligt lat, det e ju så mysigt att ligga i solen och drömma sig bort.

Morsan och Liten får inte alls samma känningar som jag, phhhuuuuuu! Ju mer sol och värme de tycks bli utsatta för dessdå mer energi hittar dom. Hur kommer det sig????

Idag ångrar jag STARKT min nya familjemedlem (som om jag fick vara med och bedstämma). För nu e så gott som hela min frihet berövad, hela tomten är inramad med staket i någon form.

JAG kommer som ett skott så fort de tvåbenta kräver, JAG sticker inte utan lov, JAG håller mig på lagom avstånd (400-500 meter) när jag granskar våran närliggande terräng, JAG hälsar inte på alla grannar när de parkerar sina bilar.

Till skillnad från VISSA andra som nu mera tillhör familjen Andersson-Påhlsson. Hon e alltså ett rent fördärv, en riktig parykiller. Så nu mer får jag hålla mig på tomten utan att kunna ränna runt på mina äventyr när jag vill om jag skulle be om lov får jag säkert men hur kul e det?

Jag hoppas verkligen att värmen och solen håller i sig långt in på höstkanten så jag får bibehålla mitt lugn, för så länge jag e så här lat kanske jag inte kommer att sakna min frihet.......

Tass