Idag har vi besökt skövde, mysig, solig stad! Hela gänget va med Baileys, Lakritz, (människo)mormor, Liten, mamma och givetvis jag. Det är ALLTID härligt med sällskap. Det innebär ju att jag får gå på långpromenad medans mamma och Liten är inne på kundbesök -MYSIGT.

Lakritz gjorde en kvalitetskontroll på min bädd på hemvägen och jag måste underkänna den kraftigt, den smakade rätt gott men höll inte för underhåll av unghundständer!

När vi kom hem (rätt sent) fick morsan ett ryck. Tack gode gud att Liten finns...... så jag slipper TRÄNINGEN. Sitt, ligg, stå, stanna, hämta och hit

-mer hinner man inte på en kväll....... Lite skötte sig ganska bra men det kommer att behövas många många kvällar för att hon skall komma upp till min nivå. Tack igen för att hon finns så jag slipper fila på mina kunskaper.

Blev Liten trött eller lugnare?????? Svar -NEJ, efter träningspasset samlade hon ihop ALLA leksaker (fler i antal än mina klor) plysch, bomull, mjukplast, hårdplast, metall ja teskedar ingår i hennes leksakslåda. Och möblerade dem runt mig, sedan på mig och sen igen runt och över mig -JÄTTE ROLIGT (She´s enoying.....)

Nu äntligen två timmar efter hemgången börjar hon lugna sig, jag får passa på att ta en power-nap innan vilddjuret vaknar till liv igen.

Tusen tack till mina promenadvänner!

Tass

Jag låg lite på latsidan igår och orkade inte öppna datorn för att blogga :-#

Men visst hände det grejer igår oxå! Vi va i stan och jobbade, skönt korta resvägar. Vi började morgonen med att plurra rejät på promenaden, vi kulle bara te en GENVÄG för att slippa leran..... Men istället blev det vatten upp till midjan, Liten klarade sig givetvis för hon låg ju innanför mammas jacka -orättvist eller tur????

Sen bar det iväg på jobb. Luchen åt vi hemma hos mormor och hennes skäggiga. Alltid mysigt att komma dit vi får ju passa på när vi är i stan och jobbar.

Vi han knappt komma innanför dörren när mamma provade att göra hål i Litens vänsteröra med en kabinhake, rätt grymt hon kunde ju åtminnstånne använt en nål. Efter höga nästan utomjordiska skrik från Liten slutade hon TACK OCH LOV, både för mig och grannarna! (Vet inte om det kan ha varit en olycka?).

Under lunchen bajsade Liten på sin filten i  inhägnaden, i ren protest tror jag (med all RÄTT efter den grymma behandlingen).

Sen gick vi en av"kopplande" promenad i kylan, och Lakritz som nu mera inte räknas till minst försökte åtskilliga gånger att leka med Liten, vilket både jag och Baileys uppskattar för då kan vi strosa på i behagligt tempo utan att bli störda (A).

Kvällen yttrade sig riktigt bra, lugn och sansad. Ypperligt för en boxerkille i sina bästa år!

Voff