Idag har jag varit med lillasyster hos doktorn, mest som moraliskt stöd. Det va dax för den obligatoriska 12 veckors plågan. Och då kan det vara skönt att ha en rutinerad stabil stortass att luta sig mot.

När vi satt i väntrummet hördes oohhhh, va sööööt, sicken liten pärla. Ja hon charmade verkligen alla, personal som besökarae :)

Inne hos farbror doktorn kom jag på att mina hörselskydd ligger hemma i sovrummet -SATAN dom borde jag ju haft med mig. Och när jag fick se nålens längd....... (en fjärdedel av Litens totala kroppslängd) insåg jag att de här blir smärtsamt och högljutt. När jag tittar upp på bordet igen efter mina funderingar ser jag att sprutan är TOM hon yppade inte ens en andning, alltså hon va HELT knäpp tyst inte ens ett pip. STORT!!!!!! Jag e mäkta imponerad.

Efter våran sjukhusvistelse åkte vi till de skäggiga för lite promenad sällskap -mysigt. Om inte sprutor och injektioner är smärtsamt borde inte kranvatten ha någon större inverkan kan man tycka??????? Liten borde ha bättre kunskap vid det här laget och inte smyga in under en kissande hanhund. Inte nog med att hon stack in huvudet under kissestrålen, NÄ hela kroppen drog hon igenom. -KORKAT, och detta händer 30 minuter hemmifrån. Vi andra fick ju gå och skämmas när vi fick möte. Det luktade ju liksom PISS om hela sällskapet. Nä hon får faktiskt skärpa sig om hon vill fortsätta umgås med oss.

Väl inne hos mormor ångrade jag IGEN att inte fått med mig mina hörselskydd, för jisses sicken volym hon kan inta.... Det är enorm genomträngande. Och detta oväsen för lite kranvatten. -Det kanske är tur att vi har olika smärtbarriärer?????

Nu sover hon äntligen och jag skall göra detsamma, man vet ju aldrig om hon behöver badas imorgon oxå, MEN då skall jag vara förberedd!

Voff