Idag på lunchen skulle vi tydligen spåra, såna där rookie övningar (-kom igen hur svårt kan det va) insåg jag när "naturen" (asfalt med lite gräsmattor runt omkring) visade sig genom bilrutan :( Jag kan ju ängsspår utan och innan????????????? Nu e det bevista tanten har blivit galen!

Hur som Liten kanske behöver invigas in i ängskulturen hon oxå. När morsan gått fördigt två små korta sträckor blev de dax för promenad. Och då öppnade sig himlen. Jisses va blöt man kan bli på en kort tid, Liten protesterade högljutt hela promenaden. Hon va väl rädd att drukna i alla vattenpölar som snabbt bildades i ösregnet!

Tillbaks till bilen och fram med spårutrustningen, efter lite tjat fick lilltjejn hoppa in i skåpet och värma sig medans jag fick i uppgift att hämta hem spårpinnarna. 8 minuter senare va jag klar med spåren. Det bor nämligen en liten spårgud i min nos :D Så dom korta spåren med enstaka vinklar på öppen gräsyta va liksom inte något hinder! Pinnarna kunde lika gärna ha haft en röd liten flagga som viftade glatt.

Jag insåg ju givetvis att spåren va menade för Liten men hon får nog testa sina spårkunskaper i uppehåll (så hon lyckas). Med tanke på hennes  bekymmer med att bara uträtta sina behov i regn!

Jag skall dela med mig av mina bästa tips så hon har en stadigare grund att starta sin spårkarriär på!

Voff